Så kan Tanklös djärvhet användas i en mening
- Han kände på sig, att han ej utan djärvhet, kanske hårdhet, inträngde i en tyst lidande själs förtroende.
- Och lef, i blomman af din kraft, ej blott, Lik syrsan tanklös, för den dag, som går, Men för hvad bäst och ädlast du förmår !
- Han rodnade över hela ansiktet för sin djärvhet.
- Min nådiga grevinna, inföll den främmande, det är vanligt, att ett skänkt förtroende ingiver djärvhet.
- Men varken von Hancken eller min rock tillstadde en sådan djärvhet, utan blev det min lott att bland bondungarna vid fönstren kika in på ståten.
- var allt vad frun svarade på min djärvhet.
- På en sådan tanklös och lycklig människa lurar alltid någon fara.
- En sådan djärvhet som att närma sig en människoboning hade de inte tilltrott honom.
- Att Ester är en liten god, men tanklös varelse, som är så ifrig att göra alla nöjda, att hon lofvar mer än hon kan hålla.
- Han hade icke ännu älskarells djärvhet Han skulle velat befria henne från den där kavajen, men vågade inte.
- Så tanklös, min älskling — inte passar det för dig — det där bruka ju alltid marskalkarna —
- Bland djuren hade han stort rykte för djärvhet.
- Men så tanklös jag kan vara.
- Jo — ty hon är hvarken elak eller dålig — bara ytlig och tanklös, och kan förändras.
- Han har lyckats ibland - det beror på hans stora skicklighet och djärvhet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
